Rapport från Belarus

Grodno, där jag har spenderat de senaste sex dagarna, är en gammal industristad som uppfyller många fördomar om östeuropa. Enorma husblock med slitna fasader omges av skumpiga vägar, fina bilar, fula bilar, snygga tjejer och killar med hockeyfrilla. En öl i öltältet utanför hotellet kostar 3 kr och servicen på restaurangerna är under all kritik. Jag stortrivs! :)

Lite anekdoter:

Första kvällen satt vi på en restaurang med "liveband". En tjej och en kille med gitarr (såg ut som en rysk variant av Henrik) och förinspelad kompmusik. Fett. Vitryssarna dansar minst sagt intressant (tänk Elaine Benes) och ogenerat. Man ser par gå upp och dansa tryckare helt ensamma på gigantiska dansgolv och killar i skinnväst gå bananas när kvällens hitlåt spelas. Kul!

Andra kvällen kom det fram en hallick och gav oss telefonnummret till sin "klubb". Läskigt.

Vattenkranarna har varmt till höger. Chock första duschen!

Taxichaufförerna blir förnärmade när man tar på sig bälte, det betyder tydligen att man tycker de kör dåligt.

Hotellet i Grodno har lite stamgäster som kommer in på morgonen kl 7 och beställer vodka i vinglas! De drar det i ett svep, tar en vatten och går igen. Mkt fascinerande.

En annan fascinerande grej är kaffet... Om mornarna har vi fått extremt sött pulverkaffe med mandelsmak. Så äckligt! Imorrn blir det Zoegas. :)

Projektledaren som jag reser med blev tvungen att stanna kvar över helgen så nu reser jag ensam hem till Sverige. Det är något av ett äventyr då knappt någon i detta land pratar engelska. På restaurangen där jag åt ikväll var menyerna på ryska och ingen i personalen talade engelska så jag fick peka på bilder och visa vad jag ville ha. Tyvärr hade de ingen bild på potatis (beställs separat, liksom sås och sallad) så jag tänkte att jag får väl klara mig utan. Bara ett par minuter senare kommer det fram en kille och frågar om han kan ta en stol från mitt bord. Så jag frågade honom om han snackade engelska vilket han gjorde. Perfekt, han fick beställa potatis åt mig! Sen frågade han var jag kom ifrån och om jag var där ensam och om jag inte villa äta med hans kompisar. Så i afton blev det middag (med kaffe) med Konstantin, Sergei och deras två tjejkompisar. Dåligt att inte komma ihåg vad de hette eller något av de ryska ord de lärde mig. Men kul var det!

Nu spelas det dängor med rysk brytning i hotellets restaurang. Antar att koppleriverksamheten drar igång snart så det är nog dags att ta sig till rummet och kolla på Scrubs (tack Henrik!) innan sömnen gör sitt intåg.

Over and out!

/Oskar