söndag 22 februari 2009

En svensk klassiker...

...vi vallade bort oss! Väderprognoserna var entydiga, det skall bli mellan -3 till -5 grader kallt under söndagen, med liten risk för snöväder som i så fall upphör runt lunch. Så långt allt gott, men vi tar det från början:

Klockan 04.00 drar telefonen igång Eddie Vedders soundtrack till Into The Wild (rekommenderas) och samtliga fyra skidlöpare studsar upp ur sina sängar. Efter mastig frukost och bilfärd är vi på plats vid starten kl 6. Speakern ropar med hög röst, det ska bli uppehåll, ingen snö! 30 min senare börjar snön falla, 1 dm på en timme kommer det i Sälen. I Hökberg (långt senare under loppet) faller närmare 3 dm... Vad får då detta för inverkan på skidorna? Snön fastnar... och bygger bo under skidan! Omöjligt att åka. Så det målet att gå i mål på 8 h är bara att glömma, men om man räknar bort tiden för två omvallningar landar sluttiden under 8 h. Med det i åtanke är det fyra otroligt stolta skidlöpare som i detta nu ligger utslagna i en varm stuga i Venjan, 5 mil från Mora. Bergspriset gick för övrigt, som väntat, till Norge. Men Kanonerz låg etta under nån mil av loppet! Innan vallningen ställde till det.

All snö gjorde också att det under långa sträckor av loppet endast gick att åka i ett (!) spår. Helt otroligt. Word is att detta var de sämsta förhållanden som Öppet Spår bjudit på. Som sagt, fyra stolta skidlöpare! Skavsår, kramp och huvudvärk glöms lätt bort när man tänker på vad man just tagit sig igenom. Det är svårt att samla alla intryck på dessa futtiga rader, jag kan varmt rekommendera läsarkretsen att ge Vasaloppet ett försök. Det är mäktigt. :)

Varmt vatten
Sportdryck
Blåbärssoppa
Kaffe med massor av socker
Buljong
Pansarbullar

Där har ni menyn under de sju kontrollerna. Godare än det låter!

Nu väntar sömn. Massor av sömn!

/Oz

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar