Inledningen är klanderfri, Taxmannen och Palace & Main är två verkliga favoriter. Pulsen i den förra och framförallt trumfillet efter 3.09 i den senare är riktiga gåshudsframkallare. Resten av konserten når, enligt mig, inte upp till samma höjder som inledningen. Jag ser två orsaker till detta.
1. Låtvalen. Lyxproblemet som Kent besitter är att de har extremt många bra låtar att välja bland, trots detta bjuds vi inte på några direkt otippade låtar. En kille ett par rader bakom Kanonerz ropar efter Klåparen, den låten ensam hade lyft betyget ett snäpp!
Socker, en av deras sämsta låtar, bara snäppet bättre än Sverige. Den spelar dom. Suck. 747 spelar de INTE! Helt obegripligt, denna gigant, denna bjässe, denna övermänskligt fantastiska skapelse som känns i hela kroppen och i varenda enzym av det som kallas själen. Som lite plåster på såren får vi i alla fall Kevlarsjäl. Den känns också.
Önskemål från Ozmaestro: Klåparen, Stanna hos mig, Vals för satan, 747, Elefanter, Celsius.
2. Engagemanget. Det ser inte ut att finnas där, bandet känns blasé och inte på ett coolt sätt.
Konserten avlutas traditionsenligt med Mannen i den vita hatten. Det är en fantastisk visa. Punkt nummer 2 gör dock att min reaktion blir mer... jaha...
Betyg: 2 (tyvärr)
/Oz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar