
Det är svårt med radiomottagning i bilen här i Toscana. Det visste jag så jag slängde ner några skivor i väskan innan jag åkte ner. Eftersom vi precis varit på Kent-konsert och intresset blommat upp valde jag att ta med de tre senaste albumen:
- Röd 2009
- Tillbaka till samtiden 2007
- Du och jag, döden 2005
Samt 2 st blandskivor (hemmabrända)..
Nu visade det sig att denna oändliga mängd musik inte skulle räcka riktigt hela resan. Jag har lyssnat VÄLDIGT mycket på dessa skivor.
Kontentan är att Röd är en väldigt bra skiva.
Tillbaka till samtiden är rastlös och halvdan, på resande fot. I språnget.
Du och jag, döden är bra. Mycket bättre än jag någonsin mindes. Den är helt enkelt, nu säger jag det, Den bästa skivan Kent har gjort!
Jag som alltid trott att Isola skulle ligga 1:a med Hagnesta Hill tätt bakom. Nu är världen upp och ner. Hmm, om jag hade haft med HH-skivan ner hit i bilen...vad hade hänt då?
Men ändå, Du och jag döden alltså. Vilken skiva! Pampig, sårbar, rivig och fantastisk!
Vilka textrader sen:
..och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans..
..dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän..
..men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns..
Jag gillar verkligen alla referenser som de droppar i form av coola skådisar och uttryck (Michael Cane, döda vinkeln, Pollock m.m.) samt de flygplatsanknytningar (Isola-likt?) och skolgårdsångest de förmedlar.
Stort.
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar