Varför rubriken? För att jag gillar Kent och tänker skriva lite om nya skivan (skejvan). Den landade igår och jag har hunnit igenom tre halva genomlyssningar. Introt (en psalm) är oroväckande dåligt men sen brakar första låten igång och man är fast. Så bra! Låten och skivan känns väldigt direkt för att vara Kent. Jag kommer ihåg första gången jag hörde Ingenting och blev så besviken men den låten har växt liksom resten av Tillbaka till samtiden. Det är väl egentligen det enda orosmolnet, att man ska tröttna på skivan istället för att den växer till ett monster.
Omslaget är givetvis skitsnyggt!
Det ska bli mycket kul att se dom i Linköping i vår (6 veckor efter Depeche!), kommer bli grymt med inomhuskonsert. En annan tanke som gror: detta är klubbmusik jag vill höra på Bomull i höst! Att lyssna på:
Kent – Vals för satan (din vän pessimisten)
/Oskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar